Vedinsektsfaunan i Hornsö-Allgunnenområdet i östra Småland.

En inventering 1999 har visat att Hornsö–Allgunnenområdet har en ytterst rik fauna med ett rekordantal hotade vedskalbaggar. Urskogsrelikten halvknäpparen Isorhipis marmottani och kortvingen Coproporus colchicus upptäcktes som nya för Sverige och trädsvampbaggen Orthosis pseudolinearis som ny för norra Europa. Utifrån rödlistan 2000 förekommer i området minst 4 akut hotade, 16 starkt hotade, 52 sårbara och minst 130 missgynnade vedskalbaggsarter. De senaste 50 åren har cirka 230 rödlistade arter påträffats i området. De för övrigt rikaste områdena i landet, Strömsrum i Småland, Halltorp på Öland och Båtforsområdet vid Nedre Dalälven hyser 120–130 rödlistade vedskalbaggar, det vill säga långt under antalet i Hornsö–Allgunnenområdet. Här finns många hotade arter bundna till ek, bok, asp, björk och tall samt ett stort antal ej trädslagsbundna arter. För många arter hyser området den största kvarvarande populationen i Sverige eller Norden. Ett 30-tal arter anges som troliga ansvarsarter för området. Många av dessa har sina största förekomster i ännu ej skyddade områden som inte heller är klassade som nyckelbiotoper. Så gott som alla skogar äldre än 50 år och många hyggen med kvarlämnade träd bedöms vara nyckelbiotoper. Hornsö–Allgunnenområdet framstår som ett av de viktigaste i Västeuropa för bevarandet av hotade insekter, och kanske det främsta i Norden. Tyvärr har mycket av de värdefulla biotoperna förstörts av skogsbruk under de senaste 50 åren, och för många av de hotade arterna är situationen nu kritisk. Minst 15 arter vedskalbaggar och möjligen mer än 25 har redan försvunnit under de senaste 150 åren på grund av skogsbruk. Totalt är cirka 700 arter vedskalbaggar (inklusive försvunna) hittills kända från Hornsö–Allgunnenområdet, vilket är betydligt fler än i något annat noga inventerat område i norra Europa. Ett flertal ännu ej upptäckta arter finns säkerligen i området. Kraftfulla naturvårdsåtgärder måste till för att de mest hotade arterna ska kunna leva kvar i framtiden. Särskilt prekärt framstår läget för arter beroende av grova döda och levande ihåliga ekar och bokar samt sekundärt brandberoende arter som lever på asp, björk och tall. Även al, sälg och gran är viktiga trädslag för de hotade insekterna i området. Begränsade studier av andra insektsgrupper tyder på ytterst värdefull fauna även för andra grupper än skalbaggar. Bl.a. påträffades flera rödlistade flugor, t.ex. den starkt hotade gulbrokig barkfluga Xylomya maculata, svartfotad lövträdsblomfluga Spilomya saltuum och stor pälsblomfluga Criorhina ranunculi, alla bundna till gamla lövträd. Flera mycket sällsynta steklar påträffades också, bl.a. Trimorus bohemicus som är ny för norra Europa. Det är svårt att undvika slutsatsen att områdets unika värden på sikt endast kan skyddas i ett jättereservat med brand som en viktig skötselåtgärd. Med rätt skötsel kan de nu försvunna arterna återinplanteras med gott resultat. Få, om ens något område, torde ha bättre förutsättningar att i framtiden upprätthålla en naturlig störningsdynamik med en så rik fauna i södra Sverige.