Search for a command to run...
Cancerframkallande ämnen i tätortsluft är en studie som utförs på uppdrag av Naturvårdsverket. Projektet utförs i fem städer i Sverige (Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och Lindesberg) och återkommer till samma stad ungefär vart femte år. Studien genomfördes första gången i Stockholm 2002 och nu senast hösten 2009. Syftet är att undersöka allmänbefolkningens exponering för 1,3-butadien, bensen, formaldehyd och kvävedioxid samt PM 2.5 och ett antal polycykliska aromatiska kolväten (PAH), däribland bens(a)pyren. I studien 2009 i Stockholm gjordes även ett tillägg med analys av kväveoxider och sot. Resultaten används främst för att utvärdera miljökvalitetsmålet ”Frisk luft” och som underlag för en förbättrad riskvärdering hos allmänbefolkningen. De ämnen som ingår i studien är vanliga i tätortsluft och kan ge olika symtom i luftvägar, ögon och slemhinnor, ge upphov till hjärt- kärlsjukdom samt vara cancerframkallande i höga koncentrationer. Fyrtio deltagare rekryterades slumpmässigt till studien för personburna mätningar under en vecka varav 20 utförde en upprepad mätning några veckor senare. Parallellt med de personburna mätningarna gjordes stationära mätningar vid två referensplatser, urban bakgrund (taknivå, Wollmar Yxkullsgatan) och vid trafikerad gata (Hornsgatan). Partikelmätningar gjordes med pump i 20 av deltagarnas vardagsrum under två dygn och även samtidigt vid den urbana bakgrundsplatsen. Av deltagarna var 21 män och 19 kvinnor. Hälften bodde i Stockholms innerstad och hälften utanför innerstaden. Medelåldern var 38 år och fem av deltagarna var rökare. Större delen av deltagarnas tid (89 procent i mätomgång ett) tillbringades i olika inomhusmiljöer. För samtliga ämnen som ingick i studien var halterna högre vid trafikerad gata än vid urban bakgrund. Kväveoxider och kvävedioxid samt 1,3-butadien och bensen samvarierade vid bägge referensplatser. Kväveoxider och kvävedioxid samvarierade även mellan referensplatserna. Det fanns ett statistiskt säkerställt samband mellan PM 2.5 och sot samt mellan PM 2.5 och bens(a)pyren i den urbana bakgrunden. Bens(a)pyren korrelerade även med sot i urban bakgrund. Halter av 1,3-butadien var statistiskt säkerställt högre för rökare jämfört med icke-rökare. Formaldehydhalterna var lägre hos de deltagare som bodde i innerstaden, jämfört med dem som bodde utanför innerstaden. Det fanns även en signifikant skillnad mellan deltagare med och utan gasspis i hemmet, där de med gasspis hade högre halter av kväveoxider och kvävedioxid. Halterna för de personburna mätningarna av kväveoxider samvarierade statistiskt säkert med de uppmätta halterna i urban bakgrund. Inga andra ämnen som mättes personburet uppvisade något samband med referensplatsmätningarna. Det fanns inget samband mellan partiklarna som mättes inomhus hos deltagarna och utomhus på referensplatsen i urban bakgrund. Däremot fanns ett signifikant samband mellan inom- och utomhushalterna av bens(a)pyren. Halterna för de personburna mätningarna hade minskat mellan år 2002 (då studien tidigare utförts i Stockholm) och 2009 för samtliga ämnen som undersöktes i studien. Vid bägge referensplatserna var halterna i samma nivå eller lägre för 1,3-butadien, bensen, formaldehyd, kvävedioxid och bens(a)pyren, förutom för formaldehyd vid trafikerad gata där det skett en ökning.